vissa dar är bättre och vissa sämre..men alltid vid dessa högtider känner jag alldeles för ofta att jag bara vill sätta mig ner och gråta. ta mig tid att vara ledsen. ledsen över att allt inte längre är som det var förut..jag saknar henne så otroligt mycket att det vissa dagar känns som att mitt hjärta ska gå i tusen bitar. jag tänker på henne jämt. skrattar åt konstiga saker hon gjorde och sa, jag ler för mig själv till minnet av henne och jag gråter inombords för all saknad jag känner..

idag är en sämre dag. en dålig dag. men har har inte tid att vara ledsen. jag har inte ork att vara ledsen. jag har så mycket underbart runt omkring mig nu och jag är så rädd att bubblan ska spricka...
kanske gör den det en dag, men inte idag, och inte imorgon..
jag kommer le och vara glad trots att jag kanske ibland känner att jag håller på att gå i bitar av sorg.
trots det är mina leenden och skratt på riktigt, jag låtsas inte..

tiden läker alla sår? du kommer lära dig leva med det? med tiden blir det bättre?
allt det är bara tomma ord..
klart det blir bättre, men blir det nånsin bra?