Hur mycket är dina tårar värda?

av ngn anledning har jag tidigare varit livrädd för att bli en "svensson". jag har inte kunnat hitta EN plats jag trivs på, livrädd för att stdga mig, livrädd bara för tanken på att skaffa barn och familj. och hus! va??
idag är det inte så. (som säkert de flesta redan vet)
det finns två saker som fått mig att vara livräd för detta.

1. bilden av hur en tjej med familj, hund, barn och hus "ska" vara.
har insett att det inte behöver bli så. bara för att jag skaffar barn, bildar familj, hittar den rätta, köper hus och har allt det där, betyder det inte att jag blir gammal för det. jag är fortfarande samma människa. min stil, mitt jag och min själ kommer inte förändras på grund av alla dessa förändringar.
jag är idag så stark i mig själv och allt jag tror på att jag inte kommer ändra på mig.

jag kommer fortfarande lyssna på musik som får min kropp och själ att darra av välbehag, jag kommer fortfarande färga mitt hår svart. jag kommer fortfarande ha min piercing i läppen. jag kommer fortfarande ha mina tatueringar som är en del av mig.

2. De jag tidigare träffat och varit tillsammans med har fått mig att vara rädd.
detta inte för att vara elak utan för att det är så, och så är det förmodligen för de allra flesta. innan man träffar den rätta finns inte dessa tankar.
klart man blir livrädd av att spendera resten av sitt liv tillsammans med ngn sin inte fyller din själ med lycka och ren kärlek.

egentligen finns det inte så mycket mer att säga om saken.
folk förändras. jag har förändrats välsigt mycket under loppet av några år. däremot har alla dessa nya bitar i mitt liv inte förändrat mig, utan byggt mitt liv.
jag har även varit livrädd för allt detta på grund av förlusten av min mamma.
till en början var jag till och med livrädd att träffa en ny. hur beskriver man den person som fyllt ens liv och hjärta i 20 år?
hon är givetvis lika saknad idag. saknaden kommer alltid vara lika stor, dock har sorgen avtagit, men kommer även den att finnas där föralltid.
jag är idag i en del av mitt liv då hon saknas som allra mest.. det blir så påtagligt att hon är borta.
det finns vissa saker som gör det lättare och andra saker som gör det svårare. jag har otroligt många i min omgivning som finns där och ställer upp, men tyvärr finns det ingen som kan ta hennes plats.
vissa dagar känns det som att hon vet, som att hon hör när jag pratar med henne. då det andra dagar känns så fruktansvärt hopplöst. det enda som hjälper är att gråta, att våga vara ledsen.

Chroma Key - Colorblind
Fall out boy - Thanks för the memories