igårkväll när vi skulle gå och lägga oss hade inte Azlan kommit in. (katten) och när jag började fundera så hade han inte visat sig sen eftermiddagen då syster fick kela lite med honom. fick ett litet sting av orolighet i min mage, men somnade ganska snabbt i alla fall och tänkte att han är van att vara ute om nätterna.
klev upp ngn gång inatt och pinkade (tro det eller ej, men jg har bara varit upp EN gång!!), men ingen Azlan ville komma in då heller...
var tvungen att väcka M och meddela detta. vet dock inte om han minns detta eller ens vaknade trots att jag hummade lite gulligt.
hur som helst tänkte jag att han säkert kommer in och gosar med mig på morgonen när M kliver upp. som han brukar göra..men han kom inte!! kunde inte somna om och när jag sen tänkte att det kanske verkligen har hänt honom ngt bröt jag ihop. har ju redan förlorat EN av våra bäbisar, orkar inte med det en gång till....
låg och grät i sängen tills älsket kom och tröstade mig. (kände mig dock ganska otröstlig)
somnade om efter ett bra tag och vaknade kring åtta. ingen Azlan i sängen..(M lämnade altandörren öppen)
började nästan gråta igen och gick upp, tittade ut genom altandören, och vem ligger där och sover som en liten gris i en av solstolarna?? alldeles rufsig och nyvaken...gissa om mitt hjärta tog några extraslag när jag insåg att jag verkligen inte såg fel!!
bar in honom till sängen och gosade lite men sen gick han ut och la sig igen...

väntar på att sassa ska ringa och säga att hon är vaken. är lite småmulet och trist just nu, men det klarnar säkert upp. ska bli mysigt att få fara till en strand idag. börjar bli trött på altanen.....
har precis fått i mig lite frukost, Liten har vaknat till liv och nu ska jag svida om till strandklädsel.

ta hand om er i värmen idag!