idag fick vi som sagt Eminas personnummer från skatteverket. med detta papper medföljer ett papper där man ska fylla i hennes förnamn, mellannamn och efternamn. som tur är har vi hela tiden varit ganska eniga om vad hon ska heta. Emina såg vi direkt att hon skulle heta när hon kom ut. det var bland det första M sa när hon föddes.
har även pratat lite om mellannamn. M har inga speciella önskemål men det har jag... självklart vill jag på ngt sätt "hedra" (lite fel ord kanske...) min mamma, Eminas mormor, genom att ge henne en del av henne. och tyvärr är hennes namn det enda jag kan ge....
min mamma hette Jennie-Ann. dock var det ingen som kallade henne det utan alla kallade henne Jann. ett ovanligt och vackert namn.
därför har vi nu beslutat att Eminas fullständiga namn kommer vara: Emina Jann Henriksson.

trots att M aldrig hann träffa min mamma är han så fin när det kommer till henne.
idag när vi pratade om det så säger han:
- det är väl det minsta vi kan ge henne... både Jann och Emina.
gissa om man har nära till tårarna då..men trots den lipsill jag är håller jag mig. gråta kan jag göra en annan dag...
jag saknar henne. och som jag misstänkte innan Emina föddes skulle jag sakna henne ännu mer nu än innan. och visst är det så, om möjligt. men en känsla slog mig när vi fortfarande låg på förlossningen. den första jag tänkte på just nu Emina föddes var mamma. men känslan då var inte saknad. jag log och grät sedan av lycka för jag visste att hon var där..