utan ånger?
jag tänker på honom ofta. undrar om han tänker på oss. undrar om han ångrar sitt beslut. undrar om han önskar att gjort saker annorlunda.
vet inte om jag saknar honom. jag tror inte det...jag saknar i alla fall inte människan han blev. jag saknar nog mest att ha en förälder, vilket det var länge sen han var. jag saknar att ha det som "alla" andra har. ngt som för många är så självklart. och mest av allt önskar jag att emina kunde få ha en mormor och en morfar. hon fick inget av det...det gör ont i mitt hjärta att tänka på det.
hur kan han välja bort henne? hur kan han välja bort att få uppleva sitt enda barnbarns första födelsedag? hur kan han välja bort att att vara en del av hennes liv?
han var med hennes första 8 månader. sen fanns det annat som betydde mer.
tänk om jag hade vetat att mitt liv skulle bli såhär..det finns mycket jag skulle ha gjort annorlunda. saker som idag är försent. saker som kanske egentligen inte skulle förändra ngt annat än i mitt hjärta.
jag menar inte att jag är olycklig. jag har allt jag kan önska mig. mer än många andra någonsin får uppleva.
jag har en underbar dotter som jag skulle ge mitt liv för, en man som avgudar mig och som jag avgudar tillbaka, min lilla familj bestående av mina systrar och robban, mina vänner som gör mitt liv värt att leva, som vet allt om mig och lite till, som läser mig som en öppen bok...
jag försöker leva så jag slipper ångra något. ändå känns det som att jag ständigt går omkring med dåligt samvete. det finns så många människor jag älskar som jag vill göra så mycket för att jag känner mig otillräcklig.
jag vet hur det kan sluta. jag vet att man kanske inte har all tid i världen. jag sitter med facit i hand. kanske är det därför jag känner såhär?
om imorgon inte kommer....har du då sagt allt du vill säga? har du levt ett liv du kan se tillbaka på med ett leende?
har du sagt till dina älskade hur fina de är?
jag kommer aldrig bli min pappa........
Vad fint du skriver. Det ger verkligen en tankeställare att man ska stanna upp och inse vad man faktiskt har, och inte bara tänka på saker man vill ha eller saknar, som man faktiskt oftast gör.
Sen så har allt oftast en mening. Man kan verkligen ifrågasätta varför man måste gå igenom en massa hemska saker, men i slutändan har det lett till något som man aldrig velat vara utan. Hade jag aldrig fått mina missfall, hade jag inte haft JUST Lova. Hade dina föräldrar funnits båda, så kanske du aldrig träffat Martin och fått Emina. Livet hade sett helt annorlunda ut. Det tråkiga är bara att man får "offra" det ena för att få det andra. Jag önskar verkligen att du hade en pappa som fanns där, faktiskt mer än att Emina har en morfar. Emina har aldrig haft det och vet inte vad hon saknar, hon har bara två föräldrar som älskar henne över allt annat, och andra släktingar. Du däremot har hela tiden i bakhuvudet vad du förlorat. Det gör mig ledsen. Då värmer det i hjärtat att du faktiskt har en annan större familj som är så mycket viktigare, Martin, Emina, Robban, Jossi, Jennifer, Inger och alla vänner. Kram
Du är klok som en "gammal häxa" ;-) ååååå ta det som en komplimang!!!!! Du behöver inte vara orolig... du kommer ALDRIG att bli som din pappa!!! Du är fin, omtänksam, givmild och otroligt kärleksfull... och nå så vansinnigt klok samt en helt underbar mamma och det har du efter din kära mor!!!!!!!! Försök att släppa det där med dåligt samvete... det behöver du INTE ha... men jag vet hur det är... går omkring med ett själv.. Kämpar som f-n för att inte ha det över allt och alla... massor med kramar från mig... som saknar er otroligt mkt.. men inte har haft tid att komma över... (har dåligt samvete) ;-) Kramis Inger
gumman, jag skulle kunna skriva en hel novell om hur fin jag tycker du är, men jag har inte fått skrivandets gåva (undra vad jag fick istället?? hmm) Men jag nöjer mig för nuet med att säga att jag älskar dig och jag önskar att man fick "allt" här i livet! Men emina har DIG att se upp till och du kommer ge henne alldeles tillräckligt på egen hand! Pöss gumman, syns ikväll eller imorrn!
