det är otroligt sällan nu mer som jag har en deppig dag. herregud, tidigare kom de i princip dagligen. detta har jag M att tacka för. sen han kom in i mitt liv har jag fått allt jag önskat mig. han är mitt lyckopiller!

han fick mig att för första gången någonsin verkligen släppa in ngn, han fick mig att lita på honom till 100%, han fick mig att älska honom och han fick mig att vilja ha en familj. en tanke som tidigare var så otroligt långt bort.

han är min klippa, min man, min passion.

som om inte det vore nog gav han mig en dotter. det mest fantastiska som någonsin hänt mig. en underbar liten älva som litar på oss. som lämnar hela sitt liv i våra händer att forma. det är vår uppgift att lära henne vad som är rätt och fel, att vara sig själv och framförallt vad kärlek är. för oavsett om det är mellan man och kvinna, barn och djur eller mamma och dotter så är kärleken det allra viktigaste vi har.

det handlar inte om blodsband, det handlar inte om vem andra vill att man ska älska, det handlar om att finna sig själv och vem man är innan man kan älska andra.

hur lär man någon detta? hur ska jag någonsin med ord kunna beskriva hur mycket jag älskar henne? kommer hon veta? kommer vår kärlek räcka för att hon ska älska sig själv? kommer hon våga gå sin egen väg?

vilken väg hon än väljer kommer jag hålla hennes hand genom den.