Personligt
det har hänt ganska mycket i mitt liv den senaste tiden. allt bara till det bättre men ändå saker som är ganska jobbiga och som det gått mycket energi åt .
största anledningen till att jag lösenordsskyddade bloggen var för att jag brutit med min pappa och hans familj. eller om det är han som brutit med oss kanske, det beror på hur man ser det.
jag och martin valde att vi inte längre ville ha med en person i hans familj att göra mer och efter det valet har han i sin tur valt att inte träffa oss mer. en del av mig känner givetvis att det är jättetrist. men en annan del av mig känner endast en enorm lättnad. en enorm lättnad att slippa alla bråk, slippa bli sviken, slippa få hjärtat krossat gång på gång, att gå med en klump i magen konstant för att inte tala om alla tårar.
det må låta känslokallt, men jag har inga tårar kvar för honom längre.
det finns två saker i detta som varit riktigt jobbigt.
att mamma inte finns här att prata med. hon som varit med hela vägen i allt som hänt och mitt allra största stöd. att inte ha henne att bolla med. saknar hennes stöd och förståelse. ( har självklart stöd och förståelse på annat håll, menade inte så)
och sen att emina inte längre har någon morfar. hur ska jag kunna förklara hans val för henne? hur ska jag kunna säga till henne att hennes morfar inte valde henne? hur ska jag kunna förklara något för henne som pågått under en så lång tid?
även fast jag ärligt talat kan säga att jag inte känner mig speciellt ledsen över det som hänt så känner jag mig ganska ensam ibland.
jag har så otroligt fina människor runt omkring mig som bryr sig och som ställer upp och finns där i vått och torrt, men jag har inga föräldrar. då känner man sig ganska liten. . .
jag önskar så att jag kunde ha fantastiska föräldrar att luta mig tillbaka på ibland och bara slappna av. få vara ett barn själv ibland. jag vet att mamma finns där, jag känner det varje dag, men ibland räcker det inte riktigt.
Hej! d är synd att d måste bli sådär ibland,med ens egna föräldrar,MEN huvudsaken du känner att ni har tagit rätt beslut så kommer det gå jättebra ,Emina kommer känna d oxå,inge bra att ha en mami som går o mår dåligt över "oupklarade" saker som d kanske handlade om,jag har ju ingen aning,men det är bättre för er alla tror då jag att ni har rett ut det där och fortsätter med erat liv,d kommer gå superbra ändå,huvudsaken hon har sina föräldrar och sina mostrar o alla andra "familjemedlemmar".
Jag kan inte såklart förstå din situation utan mamma o nu pappa,men jag tycker du är otroligt duktig och positiv,iaf när jag läser
din blogg :)
jag tycker verkigen att du gör ett jättebra jobb med din söta Emina och din familj,verkligen!
Du hade världens finaste mamma ska du veeta,kommer ihåg henne väldigt väl faktiskt,(fast jag var så ung) hon var ju med mamma ibland osv,jag tyckte hon var så häftig din mamma,och SNYGG! men verkligen så godhjärtad,tyckte hon var såå mysig,jag är så säker på att hon är så jäävla stolt över dig! :)fortsätt att vara lycklig med dina nära o kära och var stolt över dig själv och din lilltös!
Nu vart detta en novell,hoppas d inte gjorde nåt :)
kram från oss!
*styrkekramar* jag tycker verkar vara en helt fantastisk människa! och, jag tycker du gör ett så otroligt bra jobb med emina, det som jag 'ser'! jag är också, helt säker på att din mamma är otroligt stolt över dig! och kan inte alls förstå att din pappa gjort det valet, men jag tror att så länge emina har dig och M i sitt liv, som alltid kommer stötta henne och finnas där så kommer hon nog inte sakna en morfar så mkt. får hon veta vad som ligger bakom kommer hon säkerligen förstå ditt och M's val! tycker som sagt ni är otroliga. att se er se på emina var faktiskt ngt väldigt speciellt. och M, vilken pappa han verkar vara! det bara lös i ögonen så fort han titta på flickan! ni kommer klara er bra, det är jag övertygad om! och även emina, som är en såå himla fin tjej! ta hand om er! *KRAM*
frida: tack gumman! så roligt att höra saker som folk kommer ihåg om mamma=)
och tack för allt annat fint du skrev, det vrmde i mitt lilla hjärta=)
kramar!
maria:vad söt du är! ni verkar själva vara en fantastisk familj! man får verkligen hoppas att man får h kvar alla man har omkring sig idag!
kramar!!
Du verkar vara en toppen mamma och sambo så även M! Ni kommer klara er jättebra och de kommer säkert gå bra för Emina utan morfar. Hon har ju många andra.. Vad jag förstår.
Många många kramar Ida med Oscar
