nu sover martin och emina. ska snart gå och väcka honom. . . eller så låter jag honom sussa, han kan nog behöva det!

jag har just avslutat ett långsamtal med inger. hinner ju prata så sällan så när vi väl hörs brukar det bli lite längre samtal. lika trevligt varje gång! känns otroligt roligt att hon och jag fortfarande har så bra kontakt.( för er som inte vet var inger mammas bästa vän.) känns tryggt att veta att hon finns och alltid ställer upp. tryggt att över huvud taget ha en sån fin människa i min närhet.
älskar dessutom att veta att jag har någon att fråga om jag vill veta ngt om mamma. . .en trygghet i sig bara det.

tänk att det har gått 6 år sedan mamma gick bort. . . ena sekunden känns det som att det var igår jag träffade henne och kan till och med minnas hennes doft. andra sekunden känns det som att allt bara var en dröm och jag kan knappt framkalla en diffus bild av henne.
jag saknar henne så mycket att mitt hjärta går sönder flera gånger varje dag. önskar att hon kunde varit med oss, med emina, med mina fina systrar. jag behöver henne. jag behöver henne varje dag och tomheten hon lämnade efter sig kommer alltid finnas där.

emina pratar om henne ibland. vet egentligen inte vart hon fått det ifrån då jag pratar om mamma alldeles för sällan med emina. men emina pratar om "mojmoj" ganska ofta.
ibland blir det lite läskigt då det känns som att emina verkligen vet vem hon är. men å andra sidan, barn är väl öppna för allt?
fotona på henne som står på vår öppenspis tycker emina om att pussa och krama. hon myser lika mycket varje gång och jag håller på att börja gråta varje gång. dels för att mitt hjärta svämmer över av stolthet och kärlek till min lilla dotter som är så fin och hennes fina band till hennes mormor, och dels för att det gör ont att veta att de aldrig kommer få ses. . .