ja så var det den andra arbetsdagen...var mycket lättare att kliva upp imorse. emina var också lättare att väcka och tittade på barnprogram och år frukost i soffan. man måste ju lyxa till det lite ibland!

igår var jag solo hemma. martin jobbade över och jag hann inte se han alls. han kom hem när vi sov. och imorse hade han redan hunnit fara när jag klev upp. känns jättekonstigt att inte ha träffat honom på så länge när man är van att ses i princip varje minut i 4 veckor.
emina saknar pappsen och frågar efter honom.

jag hade en riktigt soft kväll igår. emina somnade kring halv åtta så efter det satt jag bara och surfade, läste bloggar och donade på. klockan 21 såg jag såklart Lipstick Jungle och ett tag efter det slutat vaknade emina. hon sov oroligt och ville inte alls vara ensam, så jag tog över henne till våran säng och bad henne vänta där medans jag släckte ner i huset, borstade tänderna och gjorde mig iordning för natten. hon låg snällt kvar och väntade men var ganska tjorvig innan hon somnade om sen. hon hade ont på kinden så mamma skulle blåsa, låg och petade näsan tills jag sa åt henne att sluta, då bad hon mig ta bort snoret, hon började gnugga i ögonen och sa att hon hade sand i det, det blev varmt och hon blev arg för att hon hade täcke på sig, hon började sjunga "klappa händerna smååå", (klappa händerna sjunger hon med vanlig röst och ordet små med den allra ljusaste röst hon kan uppbåda). till slut vända hon sig om mot mig och ville goas och somnade...
min lilla skitunge...min allra bästa vän, mitt allt. hon får mig att skratta, gråta, älska. allt så starkt, så starkt att jag inte trodde det var möjligt att känna så.