och sista heldagen för denna vecka.
allt blev fel imorse så nu känns det som att jag behöver lite ledighet. martin kom hem sent igår men jag hade sån ångest över utebliven promenad så jag gick ut och powerwalkade 1 timme i alla fall. det blev med andra ord väldigt sent med tanke på att min klocka ringer 05.15.
trots att jag var helt färdig när jag la mig hade jag svårt att få ro och somna så jag kanske fick mig 4 timmars sömn inatt allt som allt. jag kan tillägga att jag behöver betydligt mycket mer än så!

sen vaknade emina när jag skulle smyga upp, så den lilla tid jag brukar ha för mig själv innan jag väcker henne var som bortblåst. inget emot att emina är vaken, missuppfatta mig inte men det är liiiiite svårt att få göra sig själv iordning när man har en liten dotter som vill ha all ens uppmärksamhet.

vi kom alltså iväg för sent och när jag bara lite snabbt skulle lämna av emina på dagis (som aldrig brukar vara några problem)så blir hon helt hysteriskt ledsen och vill inte alls lämna min famn. hon vägrar ge mig en puss för hon vet att jag kommer gå då och så fort jag sätter ner henne står hon och krampaktigt kramar mina ben, tittar upp på mig med stora rödgråtna ögon och ber mig stanna.
hur ska jag kunna gå då? det går inte. det gör för ont.

till slut lyckades Ello (dagisfröken) övertala henne om att komma med in i köket och kolla vad Karin höll på att göra för frukost så jag kunde smita iväg..lilla stumpan...

far från dagis och brassar på så jag ska hinna. vad händer?
jo jag får fetaste lastbilen framför mig som kör 30 på 90 och 70väg. slutar med att jättesläpet på lastbilen sakta men säkert börjar glida ner i diket..föraren lyckas avvärja olyckan och svänger av till höger. jag tar mig äntligen förbi!!

10 minuter sen till jobbet och ingen frukost har jag hunnit äta hemma. slänger i mig en hårdbrödmacka och en kopp te och känner mig så stressad och disträ att jag knappt hör vad mina kollegor säger när de pratar med mig.

jag: -va? pratar ni med mig?
kollega: (ställer frågan en gång till)
jag: - (tystnad........)
kollega: anna?

jag inser nu att jag fortfarande inte svarat på frågan. inte mer än i mitt huvud i alla fall...

nu sitter jag vid datorn och telefonen och ska försöka jobba.
vad händer då?
jo både telefonen och datorn (arbetsprogrammen) lägger ner.

jag känner att en förkylning är på väg. jag fryser och huttrar och det killar i halsen.
kunde det ha blivit en bättre start på denna tisdag???