vår fina underbara unge!! (ja man fååår säga unge, emina brukar kalla mig för sin sötunge. haha!) så klok, så fin, så underbart vackra mörka ögon, med sitt trasselsudd hår, sitt enormt charmiga mellanrum mellan framtänderna, hur hon kallar mig för lilla mamma, hur hon på morgonen borrar in huvudet vid min hals och håller hårt som för att jag aldrig någonsin ska försvinna, hennes skratt när jag pussar henne på halsen, hennes "förvånad"min, hennes ordförråd, hennes kloka ord som är precis det man behöver höra precis just då, hur hon är min bästa vän, hennes hoppsaskutt när hon sjunger pippi långstrump...

ja listan kan göras milslång. detta är inte ens en bråkdel av alla anledningar som gör att med lätthet skulle offra allt för henne.

idag vill jag bara hem och leka kurragömma med henne. höra henne på helt egen hand räkna till tio med händerna för ögonen. leta, leta leta. skrattet när hon hittar mig. eller när hon ska gömma sig själv. jag ropar: hoho? och emina ropar som svar: här är jag! och kommer fram. hihi=)