jag hade en riktigt skum dröm inatt. . .

jag drömde att jag, martin och emina var ute på gården. min faster kommer med bilen och stannar vid vägkanten och ut ur bilen kommer min pappa. . .
emina springer fram till honom, precis som att hon känner honom och ska krama honom. jag har hjärtat i halsgropen och undrar varför han kommit.
han berättar att han är sjuk. att han har magcancer och inte har länge kvar.
han saknar oss och vill ställa allt till rätta och jag kan inte annat än gråta av lycka . . .och sorg. . .

när jag vaknade hade jag en svag känsla av lycka och lugn som dröjde sig kvar. . .

är detta vad som måste hända för att få honom att inse vad han förlorar och kastar bort?

bilden av en dröm brukar många gånger blekna snabbt, men bilden av emina som springer skrattande mot sin morfar kommer jag aldrig att glömma.