hallå måndagmorgon på jobbet!

jisses...inte kan man ha stängt en fredag och sen förvänta sig en human dag på jobbet inte...
jag försöker samla mod och kraft efter några bittra kommentarer. ta inte åt dig! jag försöker in i det sista möta otrevlighet med trevlighet men hur länge orkar man?

aja, får hoppas att det blir en bra förmiddag trots en dålig start.

fick ett mycket fint och trevligt sms av min älskling alldeles nyss där han undrade om jag ville ta tag i att byta ut bänkskivorna och diskhon i köket. OM jag vill??!!
kunde bara svara att jag älskar honom! =)

har en mysig morgon med emina i bagaget och hennes underbara kramar när hon kravlar sig fast om halsen på mig och håller hårt, kommer jag leva länge på! mina underbara...
idag känns hemmet, kärleken och tryggheten väldigt nära. sådär nära att man nästan kan ta på den.
jag må svajja många gånger men idag, när den finns sådär enormt nära, då vet jag att jag aldrig skulle kunna leva utan den. det är ju den som gör mig till mig, som format mig till en människa som jag innerst inne trivs med, men som jag inte riktigt lärt mig leva med än.
det kommer...emellanåt mår jag så bra med mig själv och den jag blivit att jag undrar om det kanske är så att jag är ganska stolt över mig själv? men hur ska man känna igen en nyfunnen känsla?